I kustområdena Minan (södra Fujianprovinsen), Kina och Melaka, Malaysia, är lokalbefolkningen mestadels beroende av havet för sitt uppehälle.  Inför de turbulenta och oförutsägbara haven tror människor att de kan få himlens beskydd genom att "göra goda gärningar". Därför har Ong Chun-ceremonin, de ritualiserade metoder som ägnas åt katastrofavvikande och fredsbeklagande, allmänt kallad "göra goda gärningar", fått stor spridning i berörda samhällen i de två länderna och överförts i generationer. Ritualen är rotad i folklig tro och seder att dyrka Ong Yah , den gudomen som kallas Wang Ye på kinesiska. Lokalbefolkningen tror att Ong Yah utses till kommissionsledamot av himlen för att skydda människor och deras länder från katastrofer på regelbundna inspektionspatruller.

I dag vill jag tala om ceremonin i Kina. I Minnan äger ceremonin mestadels rum vart tredje eller fjärde år när den nordöstra monsunen anländer på hösten. Det börjar på en gynnsam dag noggrant vald och varar i dagar eller månader.

Ritualerna i ritualen består av följande procedurer.

选主会

Det är att välja de främsta ritualisterna för ceremonin. Råden i de berörda templen och klansalarna ansvarar för att planera, organisera och hantera relevanta aktiviteter i ritualerna. De väljer Chu Hui-mästare genom förfarandet för nominering som kallas zhijiao. Alla kostnader för Ong Chun-ceremonin täcks av frivilliga bidrag.

竖灯篙

Det symboliserar den formella starten av ceremonin. Lamphål höjs av samhällsmedlemmar för att kalla på de "goda bröderna". De som miste livet till sjöss betraktades som "goda bröder" blir vandrande själar ensamma och hemlösa.

Under byggandet av Ong Chun gör hantverkare noggrant trä- eller papperspråmmodellen i enlighet med de traditionella förfarandena. Ong Chun är fordonet som bär Med Ong Yah runt på sin inspektionstur för vilken produktionen följer specifika riter inklusive kölläggning, drakögonfixering, segelfästning, mastlyft och skrovvattning som lansering. Fartyget var åtta meter långt och sju meter brett och vägde cirka tre ton.

Deltagarna samlas vid havet för att gratulera den nyutnämnde Ong Yah by the Heaven. Gudomen kommer osynlig just nu och bärs på en sedanstol till ett tempel eller en klanhall där en Ong Yah-bostad sätts upp och en pappersbunden Ong Yah invigs. När hans ögon anualeras av en mästerritualist med en färgpenna visar sig den pappersbundna Ong Yah vara gudomlig.

Erbjudanden presenteras för Ong Yah för att visa vördnad och vädja om välsignelse.

Det för hela ceremonin till klimax. I Minnan, Kina, antar samhällsmedlemmarna i mängder av föreställningar  som leder processionen och eskorterar Ong Yah för att patrullera landet.  Föreställningar består av Drakdans, lejondans, bröstklappningsdans, trumma och paraplydans, svängande sedanstol, walking-on-stylts. De goda bröderna samlas under hela inspektionsturen för att gå ombord på Ong Chun. Ritualen praktiseras av samhällena med både sams och orter. I byn Zhongshan, en liten by i Fujianprovinsen, använder byborna sina händer för att långsamt lyfta båten.

Efter att placera skeppet på stranden kavlar mer än ett dussin tempelmässchefer upp ärmarna och ta på sig sina mandarinjackor. Buntar med ved stoppas under båten och sedan läggas hyllningar över ved. När Ong Chun brinner ber folket till Ong Yah om bra väder. Folk stirrar på masten och gissar var den pekar när den föll till marken eftersom byborna i det området masten pekar på kommer att skyddas av Ong Yah.

Den traditionella marina kunskapen och folkvisdomen om ekologi inbäddad i ritualen förs vidare från den äldre till ungdomen genom muntliga instruktioner och demonstrationer på plats. Sedan 2011 har samhällen i Minnan skyddat folkkulturmiljön och övat platser i ritualen på egen hand, inrättat utbildningscenter för praktik och överföring och ett samhällsutställningscenter och bjudit in bärare till grundskolor och gymnasieskolor för att införa pråmbyggnadsfärdigheter och traditionell marin kunskap. Sedan 2015 har samhällen och grupper som berörs i Kina och Malaysia haft nära band genom att skicka representanter för att närvara vid ceremonin på den andra sidan och därmed nått konsensus. Ritualen förkroppsligar den hållbara kopplingen mellan människa och hav. Det ger inte bara samhällen och grupper som är involverade en känsla av identitet och kontinuitet, utan återspeglar också den kulturella kreativitet som överensstämmer med hållbar utveckling.

Ritualen framkallar det historiska minnet av förfädernas ocean-going, omformar sociala förbindelser när de konfronteras med nödsituationer som skeppsbrott och hedrar harmonin mellan människan och havet. Det vittnar också om den interkulturella dialogen mellan samhällen, enligt Unesco.