Det skedde en stor angelägenhet i mitt liv när jag var 10-åriga. Min lilla bror födde på en fredlig eftermiddag i min familj. Mitt liv har påverkats efteråt.

   Hans födelse har en viktig betydelse för oss. Det är han som lär mig hur jag kan bli en riktig syster, hur jag delar mina liv med andra. Men den viktigare är att jag kan förstå mina föräldrar bättre. Jag älskar min lilla bror mycket, därför att han är en present för mig från gud. Hans uppkomst bär fullt av glädje i mitt liv. Jag känner mig nöjd och avkopplad när jag leker med honom. Jag hade inte erfarenhet att sköta barn i början, så jag höll honom i armen försiktigt när han var en baby. Men så länge jag har tid, så är jag med honom. Vi bygger upp en stark relation mellan oss. Så fort jag går hem, följer han med mig runt rum. Jag var med honom alltid vilket betyder viktigt, bl.a. tiden när han sade första ordet, tiden när han gick sitt första steg. Vi har en trevlig barndom med varandra medan/under vilken period jag förstår att liv är såväl häftigt som mödosamt. Mina föräldrar har också många stress. Jag anstränger mig att bete mig bättre, så att jag kan vara en bra/kvalificerat exempel för min bror.

 Jag startar växa upp seden han föddes, och mitt öde börjar koppla till min brors. Vi är den bästa vännen till varandra i den stora världen. Vi litar på varandra och kan tala hemligheter när som helst. Min mor sade en gång till mig att min brors födelse inte betyder att de föredrar pojke mer. I stället blir min bror min mest litande och älskade person när de lämnar världen.

   Min bror ger mig en ny resa i mitt liv. Jag ville bevara denna resa med kärlek i övrigt liv.