För den här terminens engelska lektionen väljer jag en kurs som kallas “spekulation och skrivande” och är undervisad av fröken Liu, Holly, som är en garvad och extraordinär lärare. I början betraktade jag det, som namnet antyder, som något dogmatiskt och ensidigt. Men faktiskt är det helt tvärtom. Och jag hade inte alldeles insett det förrän vi var med Holly den sista gången, och det var ju denna kurs där hon delade sina egna erfarenheter med oss, som slog oss djupt.

Hennes livsupplevelser är ett underverk som är full av uppenbarelser, kan man säga. Och dessa tre historier är faktiskt hennes privata erfarenheter som vi kan lära oss något viktigt av：

1. Många saker som verkar så betydliga är på riktigt kanske inte så viktiga, för världen inte kommer att falla samman även vi ger upp dem

Det visar sig i ett brev över havet. Holly berättade att hon en gång, för

tre år sedan, såg att en av hennes studenter skrev något i Wechat vänskapskrets och de orden slog henne att den eleven drabbades djupt av  självtvivlande och närmare depression på grund av de högra standarder satta av henne själv, så Holly snabbt bestämde sig för att hjälpa henne genom att skicka ett brev till henne från Amerika, och det var ju det brev som spelade en stor roll i den elevens rekonstruktion av självförtroendet. Efter det att den eleven fick ett godkännandebrev från Cambridge visade hon det brevet i vänskapskrets för att tacka Holly för uppmuntring, i vilket en lärare hade skrivit att “många saker som verkar så viktiga är kanske inte så nödvändiga. Vi är alldeles för kortsynta, blinda och begränsade. Vi ser bara människorna omkring oss utan att se världen i stort. Ofta samlar vi de lysande punkterna från alla omkring oss och säger jag har inte dessa, men vi glömmer att titta på det vi redan har, och att hur många människor i många delar av värlen anser oss som glänsande stjärnorna.”

     Dessa ord kändes som en så stor magi att vi alla där utvecklade stor empati att känna med den eleven på den tiden. Vi är redan tillräckligt utmärkta i stor utsträckning jämförd med många andra, men ändå känner vi av fruktansvärta misströstan då och då för att vi själva sätter för mycket påtryckningar på oss. När utbrändhet och depression är på håret är det ju dags att sätta ner foten och tänka över om våra mål är för oss så jobbiga att uppnå.

2. Det är bättre att man får fatta beslut själva, speciellt vid en krititisk tidpunkt i livet

Enligt Hollys berättelse fick vi veta att det finns stora skillnader mellan hennes och hennes man. Medan hon hade fått doktorsexamen var hennes man ändå en folkskolestudenter på den tiden, och så här är det samma idag. Och när de träffades var Holly tre år äldre än hennes man. Det vill säga att stora avvikelser kanske gav upphov till många personers oppositioner mot deras kärlek, men Holly höll trots alla fast vid hennes val eftersom hon sett och uppskattat de lysande fördelar på hennes man, på vilka ens framgång grundad, tyckte hon. Efter fyra års kärlek gick de in i äktenskap utan att meddela hennes vänner, och det är därför hennes vännina erbjöd henne att ställa upp i en singelparti för att hitta en man som hon nog blev kär i.

“Jag ville inte ställa ut vår kärlek till allmän beskådan förrän de önskade mig lycka. Alla som föraktade min man tog inte emot vår relation men det för mig betydde ingenting.” Nu lever vi lyckligt ihop och allting håller på att bli bättre med min mans högre löner och status trots hans högskoleexam.
   Jag är så skärrad att en tjej med hög utbildning skulle egentligen välja vara med en sådan kille på den tiden, det är helt otoligen omöjligt för mig. Men livet går inte alltid efter stereotyp. Vill man rå över sitt eget liv måste man låta bli att påverkas av andras traditionella åsikter. Vi är mästare i våra liv.

3. Vi alla är i själva verket lyckliga lottade, därför att vi är kantade av många varma och snälla personer

  Holly sade att hon kommer från en så fattig familj att sedan hon gick till universitetet betaldes alla hennes och hennes yngre systers utbildningsavgifter av henne själv genom att ta deltid arbetet. Livet sågs urbesvärligt för henne men det fanns alltid snälla personer som stod bakom och hjälpte henne utan att uppmana att återgäldas. Exempelvis träffades hon en rådgivare vid universitet som kände till hennes privata läge. Den läraren sade till henne att på universitetet fanns en stiftelser grundade av utländska kineser som inrikatade sig på att hjälpa de studenter med livsvårighet. Regeln var att du fick ta bort en summa pengar varje månad tills du hade tillräckligt med ekonomiska förutsättningar. På den tiden antog unga Holly felaktigt att det var sant och hon ju gjorde det som läraren förslog. Men i backspegeln får hon till sin förfäran inse hur troskyldig hon var för hur kom det sig egentligen att hon kunde få något gratis? Sanningen är att det faktiskt är den rådgivare som avsatte pengar från sin lön till att hjälpa studenter som Holly. Holly blev så berörd och det slog också varje student i kursen.

Handen på hjältat, i dagens självcentrerade kultur är det så ovanligt att en får som Holly umges med en så här varm person. De är lika glänsande som solen och får ens hjärta lysa upp i taget. I bland känner vi nog oss besvikna på någon, men om vi tänker på dem som stödjar och bryr sig om oss kommer vi att må bättre igen.

Nu är vi verkligen upptagen varje dag samtidigt som vi räknar ofta med att vara enastående och framgånsrika. Hollys sista lektion känns som om en varm ström som sakta flyter genom mitt hjärta och botar mig när jag vadar i svårigheter.

Tack Holly!