Strindbergs tankar och verk föraktar kvinnor i fråga om ton, och hans verk bygger ständigt på en orubblig grund, det vill säga kvinnor är underlägsna män när det gäller intelligens och fysisk styrka, och kvinnor är ett underlägset djur. Naturligtvis är hans syn på kvinnor inte stabil. Utvecklingen av Strindbergs kvinnosyn har gått igenom en utvecklingsprocess: kvinnans naturliga roll är en god hustru och en mor, kvinnor är utövare av moderskapet-kvinnor förtrycker män-kvinnor som förlösare och så vidare. I hans skapelse utvecklas definitionen av kvinnors status och roller i varje period, och varje period har sina egna karaktärer.

Utformningen och utvecklingen av Strindbergs kvinnosyn är nära relaterad till hans livserfarenhet. Upplevelsen av barndomen, förtrycket av familjemiljön och önskan men oförverkligande om moderskärlek skapade Strindbergs dubbla personlighet, högmod och underlägsenhet, ödmjukhet och fåfänga. Denna dubbla personlighet ger upphov till hans kontroversiella mentalitet och attityd till kvinnor. Strindbergs mentala situationer har alltid väckt stor uppmärksamhet, och hans personlighet tillhör i grunden kategorin borderline personlighetsstörning. Enligt min analys härstammar denna typ av borderline personlighetsstörning från hans långsiktiga ekonomiska svårigheter, dilemmat mellan tro och skapelse, de långsiktiga oacceptabla verken, familjens oförståelse och så vidare. De tre misslyckade äktenskapsupplevelserna förvärrar ytterligare Strindbergs paranoida kvinnosyn och påverkar hans syn på kvinnor i livet och skapelsen.

Strindbergs syn på en god hustru och en god kvinnomor skiljer sig från en änglalik kvinnosyn. Strindberg bekräftade värdet av kvinnor själva och framställde dem inte som änglakvinnor som avstod från jordelivet, utan återvänder objektivt. Mänskliga ursprungliga önskningar och uppkomsten av modersinstinkter skiljer sig tydligt från den tidigare synen på patriarkaliska tänkandet som kräver att kvinnor offra allt för att tillfredsställa män.

Ta en dialog mellan capten och Laura (två roller) i August Strindbergs teater“fader”till exempel：

Kapten：Det råder ingen tvekan om patriark i äktenskapet.

Laura：Är det verkligen så?

Så vi får inse att kvinnor skapade av Strindberg utrustar sig med motståndssjäl. De har personlighet och tänkande som män och vågar misstänka om mäns betennde är rättvist.

I den västerländska litteraturhistorien finns det två extrema kvinnobilder i manliga författares verk: häxor och änglar. De två bilderna av kvinnor på dessa två poler återspeglar undantagslöst kvinnors fantasi och gestaltning i den patriarki- samhällsordningen av manliga författare beroende på manlig etik och överlevnadsmönster. De förvandlade kvinnor till häxor på grund av deras hat och rädsla för att kränka sin vilja, medan de förvandlade kvinnor till änglar för att de existerade som hängivna offer för män.

Men överraskningsvis bryter Strindberg av den fossiliserade mentaliteten och skildrar för oss många tredimensionella kvinnliga karaktärer. Till skillnad från de traditionella och dualistiska kvinnobilderna i västerländsk litteratur under den patriarkalsika kulturen är hans syn på kvinnor tredimensionella och rika, och alla alltför enkla och ensidiga slutsatser är orättvisa. Kvinnorna i Strindbergs sinne och de kvinnliga karaktärerna i hans verk framställs ofta som komplexa kvinnobilder med flera personligheter i dialektisk mening: moder-vampyr och förstörare-frälsare, och kvinnobilderna i hans senare verk är mer komplicerade jämförd med de tidigare, de har ofta olika identiteter som mödrar, fruar, de prostituerade etc., vilket är en slags av integrering av olika kvinnobilder.

Genom att beskriva den deppiga, frustrerade och smärtsamma och krossade hjärtan som kvinnor lider i det patriarkaliska samhället visar det att Strindberg skildrar kvinnor objektivt och dialektiskt, vilket är en utmaning mot dualistiskt sätt i traditionella litteraturer och gör ett stort steg framåt för att verkligen återge den fullständiga kvinnliga bilden.